Another turning point, a fork stuck in the road.

Helgen har bestått av chill & umgänge med Bästa Sofia, så glad att jag har dig! =)

Skulle ha behövt plugga lite också, men som vanligt har jag skjutit upp det igen. Har skjutit upp det mesta i flera veckor nu. Har lite lätt ångest över det. Men jag har bara mig själv att skylla.

Nu är det bara en vecka kvar på praktiken. Puh, äntligen! Men det värsta väntar, den där j*vla ergonomi- arbetsplatsundersökningen. Orkar verkligen inte göra den, men jag måste! Tur att jag har hjälp av Malin & Robin i alla fall.

Hela hösten har jag för en gångs skull varit glad och tyckt att det har varit mysigt med höst, hur mycket alla andra än klagar. Men nu känns det som jag börjar tappa lusten för allting, känns som ingenting har någon mening. Jag tror den största anledningen till det just nu kan vara att jag känner mig lite stressad inför skolan, let's hope so! Jag tänker verkligen inte gå in i en depression igen. Så jag ber Er därute, tänkt positivt, Du vinner inget på att gå runt och vara deppig. Lev ditt liv & tänk framåt, innan det är försent – ditt liv går inte i repris!

Nu ska jag sova. Hoppas ni kan se hösten & vintern lika positiv som jag kan!

Ciao!